Monthly Archives: mars 2012

Livsviktiga inköp

Efter arbetsdagens slut tog min jobbarkompis ut oss, Uppsala-crewet, till en fantastisk affär – Eko. Jag gjorde några inköp som lätt kan kategoriseras som livsviktigt och som jag antar varje människa har i sitt överlevnadskit:

20120327-212849.jpg

20120327-212919.jpg

20120327-212932.jpg

20120327-212905.jpg

20120327-212949.jpg

Och jag har inte bara förberett mig näringsmässigt på en längre tid i skyddsrummet. Jag har även införskaffat underhållning:

20120327-213318.jpg

Alla kommer vilja vara min kompis i nöd.

Kategorier: Mat, Underhållning | Taggar: , , , , , , , , , , | Lämna kommentar

Kristianstad

6.30 steg jag på stadsbussen på berget där jag bor för att landa i Kristianstad 9.20. Efter en sömnig flygtur med två av mina kollegor mötte vi upp ytterligare en kollega – självaste chefen. Vi diskuterade framtida datagrejer. Sen fick vi utbildning i data. När vi var klara fick vi diplom, sen fick vi en rundtur hos datanissarna. Det kändes var väldigt sci-fi! Det var tjocka dörrar som öppnades med kod, det var slussar och ett blinkande serverrum. Serverrummet var coolast på hela turen. Minus var att dörrarna inte öppnades med pysljudeffekter. Ett annat minus var att de som arbetade där inte var uniformerade så här:

20120327-210343.jpg

Men serverrummet vägde lätt upp alla minus!

Kategorier: jobb | Taggar: , | Lämna kommentar

Människohamn

Människohamn / Johan Ajvide Lindqvist

Jag har precis lyssnat klart på Människohamn av Johan Ajvide Lindqvist. Ja jag lyssnar på böcker. Jag tycker det är bättre. Det ger högre livskvallité, saker som är tråkigt till exempel går av bara farten när man har ljudbok. Den var bra men fick mig att tänka mycket på döden. En ljudbokslyssnande kattägare utsätter sig också för vissa faror. Jamarna gör ALLT för att komma åt mina hörlurar. Jag skulle inte bli förvånad om jag en ”vacker” dag kommer ha köttsår i ansiktet efter en kattattack. Tyvärr har de ju lyckats sno åt sig lurarna och nu är ljudkvallitén minst sagt knasprig.

Marodörresultat.

 

Kategorier: Allmänt | Lämna kommentar

Kärlek

I fredags hade jag en date med Milton. En mycket fin och trevlig herre men vi har svårt med kommunikationen. Eller snarare jag har svårt att kommunicera med min egen kropp. Kroppen gör inte alls som jag tänker utan den gör bara som den gör i någon sorts desperation. Jag var mäkta trött på mig själv efter daten och jag tror Milton drog en lättnadens suck när jag gått hem.

Milton

Lite less på mig själv tog jag mig igenom Hågadalen i bäckmörker. Cykelpärlan har ju i o f s en lampa men på stigar måste jag gå med henne – dynamo ni vet. Men ner genom dalen tog jag mig i full karutta och upp för berget i sakta mak. Trött mot en ensam fredagkväll. Ja allt liksom lite så där. In genom dörren med leriga stövlar och förutom två jamare så möts jag av den här:

Kärleken

Det här gjorde min kväll. Den här sortens kommunikation fungerar. Och det var gott gott. Sen kom han hem också, han skulle bara sälja lite soppa och några dubbelbaguetter på macken först.

Kategorier: Allmänt | Lämna kommentar

Skuld

Den här veckan har ju posten regerat. Det blir mycket postinlägg känner jag. Men helt plötsligt så kommer det så mycket mer än bara reklam. All post är ju inte jätterolig. Ett skräckexempel:

För en månad sedan typers så skickade Centrala Studiestöds Nämnden, also known as CSN, post till mig. Det gör de i vanliga fall en gång i början på året sedan jag slutade ta lån hos dem. Då brukar jag få 12 räkningar på lånet jag ska betala i 24 år till. Att få brev av dem i slutet på februari känns inte riktigt lika kul som att få brev från Råsa Panter-klubben. De hade noterat att jag hade en allt för hög årsinkomst 2010, mycket högre än vad man får ha som lån- och bidragstagare. Det är ju inte så konstigt tänkte jag. Jag tog ju lån terminen jag nästan inte jobbade något och inget den terminen jag jobbade heltid. Jag fick vara jobbig och kontakta gamla arbetsgivare och min nuvarande – gräva fram gamla lönebesked.

När jag sammanställde dem så hade jag till min stora förvåning visst lyckats arbeta mig till en för hög inkomst vårterminen 2010. Att jag ska vara så flitig. Jaja det var bara att skicka in och börja oroa sig för hur mycket jag skulle få ge igen. Och om de skulle polisanmäla mig. Sen trösttänkte jag att ”ja men då betalar jag av fortare på lånet” och ”de har ju alltid så mycket att göra på CSN så det kommer ta tid innan beslutet kommer och under tiden kan jag spara undan pengar för den här jättefakturan”. Och de där tröstetankarna tycker jag inte alls känns orimliga. Återbetalningen kommer ju innebära ett minskat lån. Och de har ju alltid jättemycket att göra på CSN, i alla fall i alla andra beslut, så rimligen borde de ju ta ett par månader på sig.

Men hörrni! Personalen på återkravsavdelningen är sjuuukt snabba! Tre arbetsdagar tog det för dem att ta beslut och sen skicka det till mig så att jag hade det den femte dagen. Okej som längst har mitt ärende tagit 4 dagar. Förslag till CSN: Rotera personalen lite så att det blir lite jämnare fördelning på beslutsfarten. Kanske kan de här kontorsrådisarna sätta sprätt på övriga avdelningar också?

Fräsig räkning på i runda slängar 12 laxar

Idag kom alltså beslutet och den saftigaste räkningen på cirkus 12 laxar. Förhoppningsvis kan CSN och jag säga upp kontakten efter kanske 23 år tillsammans istället för 24?  Väl planerad skiljsmässa hur som. Nu tänker jag att Jonas kommer få mina pengar i bidrag så då känns allt jättebra! Han anmälde sig precis till Lidingö-loppet förresten.

Dagens Hong Kong-post var mycket roligare:

Dagens Hong Kong-leverans

Kategorier: Pengar, Verkstadsarbete | Taggar: , , , , , , , , | Lämna kommentar

Stigmatan

Minns ni blodet från hälen? Som jag var övertygad om att min kropp utsöndrade i någon larvig protest mot all rörelse? Idag har jag utfört inte allt för svårt detektivarbete och nej. Det var varken stigmata eller protest.

Såret är rätt stort. Så så man behöver plåster i alla fall. Kanske 5 mm långt och 3 mm brett. Och det blöder ju också. Så för att låta det läka ifred men ändå kunna fungera normalt i övrigt så slängde jag på mig ett stort plåster och sen en strumpa uppe på det igår morse. När jag sen gick och lade mig på kvällen så upptäckte jag att plåstret hade skavts just precis över såret. Men det är ju ett sånt där magiskt plåster som liksom sväller upp lite över såret under läkningsprocessen så jag trodde det berodde på att jag liksom gått på den där uppsvällningen. Lite konstigt var det att det också var ett litet hål i strumpan som plåstret kladdat fast sig i. Irriterande också för det är svårt att bli av med fastkladdat plåster.

I morse när det var dags för nya strumpor så hittade jag ett stort hål i den ena. Fan vad många håliga strumpor jag har nu då tänkte jag och tog ett par hela. När jag skulle träna idag, då böt jag ju självklart skor och ser att den hela strumpan nu är trasig och självklart har plåstret plåstrat fast sig i strumpan igen. Men hur går jag?

Ni börjar väl ana vart den här anekdoten är påväg antar jag. När jag tränat klart (och fått massage av en vattenfylld varm madrass, attans asså – vilken soft grej!) och ska sätta på mig kängorna igen så tittar jag ner i den vänstra där det nu mer finns en blodfläck. Kan inte se något. Men så känner jag där det intorkade blodet är. Där var det en väldigt vass punkt. Tar ut sulan och hittar kanske världens vassaste sten som lyckats med konststycket att först hoppa in i min 10-hålskänga. Sen har den krupit in under sulan och rest sig upp och borrat sig igenom sulan, sen strumpan och sen min häl alltså. Ja och plåstret med då sen det kom dit. Aj! AJ!!! Jag kastade den dit pepparn växer.

Kategorier: Skador | Taggar: , , , , , , , , , , , , , , | Lämna kommentar

Min hemliga beundrare…

Jag fick ju ett besked om att jag skulle hämta något hos interflora igår. Ja och det ställde ju till en hel del förväntningar och funderingar som t ex: Vad har jag gjort nu? Ska jag få ris eller ros? Tistlar eller tussilago? Vem sjutton skickar blommor till mig? Har jag varit snäll?! Har jag en hemlig beundrare?! På lunchen idag så gick jag direkt en rask promenad för att hämta ut dem.

Buketten

När jag såg dem så tänkte jag det kan inte vara från någon som känner mig. Känner man mig så är blommorna chockråsa. Eller liksom färgglada på ett annat sätt. Så är det alltid när jag får blombuketter skickade till mig. Det händer allt som oftast aldrig. De som känner mig brukar nämligen inte ge mig blommor och det är helt ok. Men jag fick 20 röda rosor när jag fyllde 20 – av mamma. Sen fick jag en röd ros en gång när jag varit duktig på jobbet. Och sen fick jag en stor chockråsa bukett när jag avslutade min praktik – de sade att de tyckte att jag kändes som en råsa person – tänk vad rätt de förstått, inte gammelråsa heller utan chock! Och att de pratade om mig som en råsa person – fint som snus det. Sen fick jag ju blommor när jag fyllde 30 också, färgsprakande på andra sätt.

Åter till aktuell bukett som går lite i rödorange. Den fick jag från stället jag tränat på den här veckan. En liten uppmuntran och tack för förtroendet att de får ta hand om mig. Det kändes…. annorlunda, lite förvånande. Jag tror de försöker gulla med mig!

Kategorier: Fysiskt arbete | Taggar: , , , , | Lämna kommentar