Monthly Archives: mars 2012

Posten

Att få post är ett bevis på att man finns. Och den här veckan har bevismaterial rasat in i brevinkastet. Post av lite olika karaktär men det finns säkert fler gemensamma nämnare förutom att allt var adresserat till mig.

I måndags kom posten från Hong Kong.

Hong Kong-posten

Det ligger väl typ på andra sidan jorden? Post jättelångt bort ifrån i vilket fall och det här kändes som ett extra spännande kuvert. Innehållet var väldigt fint:

Verkstadsdelar

Brevbäraren fortsatte leverera och idag fick jag ta mig igenom den här posthögen:

Posthögen!

Ett litet vitt kuvert, ett gult tjockt kuvert – en till Hong Kong-leverans, en plastig förpackning och en kartong. Vi börjar uppifrån precis som jag gjorde när jag öppnade. Det vita kuvertet (med snirklig handstil) innehöll:

Information om att jag ska få en blomma!

Jag är supernyfiken! Vad har jag gjort för att förtjäna det här? Är det ris eller är det ros? Kanske kommer jag inte kunna sova pga det här.

Dagens Hong Kong-paket innehöll:

Verkstadsdelar

Och det plastiga paketet innehöll ytterligare glitter och glamour:

Blingblingblus

Och innehållet i kartongen var följande:

En hög "Framåt uppåt!". Ungdomstidningar anno 1939.

Vilken härlig brevbärare jag har som fyller mitt liv med all denna glamour, inspirationsläsning och spänning!

Kategorier: Kläder, Läsning, Verkstadsarbete | Taggar: , , , , , , , | Lämna kommentar

Kriget med mig själv

Just nu pågår ett krig mellan psyket och fysiken. Jag har haft mycket svårt att styra mina muskler de senaste 48 timmarna. Mina kroppsdelar vägrar följa vissa impulser hjärnan skickar, samtidigt som de försöker ingå maskopi med hjärnan och få över den på samma sida som de. Jag, det som ändå är jag mitt i allt det här med psyket och fysiken, får jobba hårt för att få MIN vilja igenom.

Man kan säga att musklerna just nu strejkar i ganska många moment. Armarna vägrar lyfta händerna högre än midjan till exempel, benen hävdar att de främst går under tyngdlagen osv. Det är en väldigt gnällig strejk. Ont gör det när de beter sig så här. Jag tror att de glömt bort att ibland måste man faktiskt ta i lite om man är en muskel till exempel. Jag tror att de trodde att de resten av livet skulle få glassa runt och bara lyfta smörgåsar till munnen eller ta mig till bussen – ordentligt inbäddad av annan kroppsmateria. De hade väl aldrig kunnat ana att de skulle behöva göra något mer utöver detta. Jag tror att de i detta nu faktiskt sätter ihop ramsor som handlar om 20 timmarsarbetsvecka och 20 timmars dygnsvila och 48 timmars veckovila. De enda musklerna som snällt jobbar på utan att klaga är käkmusklerna, de tuggar mina pannkakor så snällt.

Jag har i alla fall lyckats lura iväg min kropp till träningsstället jag skrivit in mig på och jag och mina kroppsdelar har fått vara med om följande: yoga (det kunde vi redan bra sedan tidigare men det är ju inte mindre jobbigt för det), motion i motionsmaskin, styrketräning, steppass och corepass.

Hjärnan och kroppen är inte helt synkade med varandra på alla punkter så steppen var ju mest som ett skämt, hjärnan förstod inte hur den skulle styra kroppen och kroppen gjorde lite hur som i otakt till musiken. Resulterade i alla fall i en hel del svett.

Under corepasset så sade musklerna upp sig när de tyckte att det var tillräckligt, jag tror de helt enkelt spärrade hjärnans impulser från att ta sig fram - de var helt okontaktbara och jag låg där som en amöba på mattan. Under passet fick jag någon form av stigmata. Ett sår från hälens undersida öppnade sig och jag började blöda lite som Jesus på korset. Bara så där liksom. Jag är helt övertygad om att det var någon sorts rop på hjälp, jag likställde stigmatan med krokodiltårar.

Styrketräningen och de där motionsmaskinerna har gått förvånansvärt bra. Då stänger hjärnan av och kroppen styrs helt av maskinen. Kroppen kunde på så sätt inte alliera sig med hjärnan och få mig att sluta utan körde bara på. Praktiskt.

Träningen var hårresande

Till och med håret reser ragg i kriget med mig själv!

Det har varit ett enormt klagande mellan träningarna från kroppens sida – och det är väldigt tröttsamt. Så pass att man orkar bara göra det allra nödvändigaste för det är ett jävla klag hela tiden. Det gick inte ens att mangla igår i tvättstugan för armarna vägrade att lyfta lakanen.

Kategorier: Fysiskt arbete | Taggar: , , , , , , , , , , , | Lämna kommentar

Vanor

Morgonens kaffe är förbrukat. Lunchens likaså. Nu är det kaffepaus á la eftermiddag. Det betyder att jag snart har druckit 1,5 liter kaffe. Alltså, det kan verkligen inte vara bra.

Som vanligt så började veckan på en måndag. Men den här måndagen var inte som förra måndagen. Jag har bestämt för mig att det var soligt då. I alla fall hade jag vant mig vid soligt och blåst. Idag när det var snö och blåst fick jag en allvarlig chock. Varje gång vädret byter om hamnar jag i chocktillstånd. Det var ju inte längesen vädret var så här tôôligt senast men jag glömmer fort jag. Accepterar och går vidare. Trodde jag var på väg rakt in i solen men solen stack och hit kom snön. Så jag fick gå i snö istället.

Dagens skrivbordsvy. Kan man få PST av det här?

Jag har en ny vana. Den började även den idag och den är också chockerande. Kanske inte klassificeras som en vana än då den än så länge bara har existerat idag i sin form men jag kallar det vana, för det ska bli en vana. Jag gick upp väldigt tidigt för att träna. Så jag började dagen med att svettas. En annan chockerande nyhet: Jag ska träna en gång till ikväll. Yoga. Kunde inte låta bli så så får det bli. Latmasken i mig är paralyserad av skräck och då får jag allt ta och passa på.

Kategorier: Vardag | Taggar: , , , , , , | Lämna kommentar

Vakuum

Vakuum är ju i princip ingenting – eller hur? Nyss öppnade jag en kaffeförpackning och den börjar som vanligt att pysa. Jag har alltid tänkt att det är vakuumet som pyser ut. Men ingenting kan ju inte pysa ut slog det mig idag. Det måste vara så att påsen suger i sig luft? Som någon sorts syreosmos?

Kategorier: Vardag | Taggar: | Lämna kommentar

Premiär!

Jag får väl lov att börja med att hälsa dig hjärtligt välkommen till premiärinlägget på ”avjohannanystrom.se”! Det är ju premiär som sagt, inga direkta repetitioner har existerat så ja, så här i början av något nytt kan man ju tänka sig att det kan bli lite fel här och där – ja vad som helst kan hända när jag tänker efter. Men festligt ska det vara hur som helst.

Ja för en tid sedan så började jag göra smycken. Det vet jag att säkert halva landets befolkning redan gjort sedan länge men nu var det också min tur. Nu är det kanske lite mer än halva befolkningen som gör smycken alltså. Det kom lite som en chock för mig att jag skulle börja med det här men jag hade nog inget annat val faktiskt.

Sen kanske 15 år tillbaka i tiden har jag samlat på mig gamla tidningar och böcker som vid inköpsdatumet inte varit särskilt aktuella längre. Förutom att det är mycket nöje att läsa de här gamla skrifterna så bjuder de också på en hel del tjusiga bilder. Det här har jag bara sparat på, lagt på hög och velat göra något med men inte kommit på vad förrän i år. Det var 2012 det hände! Man kan ju göra smycken av de här fina bilderna och på så sätt kommer de inte ligga undangömda i någon hylla utan bilderna komma synas igen. När jag fick idén så var det också min plikt att genomföra den, kände jag.

Att tillverka de här smyckena var så kul så jag gjorde så många så jag visste inte vart jag skulle göra av dem. Nu har jag bestämt mig för att sprida dem vind för våg till de som vill ha. Och därför finns nu denna sida. I webshopen kan du gå in och se vad som hittills ligger ute (har dock ett stort lager som jag inte fotat än så mer kommer!). Bloggen du läser i just nu kan nog handla om vad som helst som ramlar över mig.

Ha det göttans!

Kategorier: Allmänt | 4 Kommentarer