Monthly Archives: juli 2012

Saltvatten

Jag är ensam hemma och tittar på film. Och gråter. Filmen handlar om en hund som förlorat sin husse. Hunden verkar ännu inte förstått att husse är död så han bara väntar och väntar. Och jag gråter. Nu träffade han en pudel, han brydde sig inte ens om den. Och jag gråter.

20120707-222308.jpg
Oh pust nu är filmen slut. Jag tror inte jag tyckte om den pga knäppt upplägg. Men ush vilken sorglig hund och historia.

Kategorier: Underhållning | Taggar: | 2 Kommentarer

Balkongaccess

20120705-204417.jpg
För 48 timmar sedan fick jag McGyvver-utnämning och vår balkong stod innätad. Nu har alltså katterna full access till balkongen. De talar om allt de upplever, en katt har ganska stark röst och en duo är ganska pinsam faktiskt. Kattmjauen ljuder över landskapet. Och det är väldigt viktigt för dem att en människa är med och noterar, annars förvandlas de till två vrålapor eftersom att de läst att människor hör ca 20 gånger sämre än de själva.

Liisis bästa med balkongen hittills: att titta in.
Atos bästa med balkongen hittills: buntbanden.

Kategorier: Carnivorerna | Taggar: , , | 2 Kommentarer

Kråsblus och olja

Då var styrleden fixad inte ett dugg tack vare mig.

20120705-081717.jpg
Det var grabbarna som höll på medan jag satt i en röd fåtölj med min vita kråsblus på. Men jag var mycket engagerad det vill jag lova, dvs mentalt dvs jag lyfte inte ett finger. Ny styrled, ny olja på olika ställen, nytt luftfilter. Fab!!! Nu blir det besiktning på tisdag igen. Loves it.

Kategorier: gillas, Verkstadsarbete | Taggar: , , , | 1 Kommentar

Nästan godkänd

Alltså Bilprovningen! Vilket lyft! Vart tog alla neandertalargubbar vägen undrar jag samtidigt som jag är mycket glad att de är borta. Nu för tiden verkar det i alla fall vara så att på Bilprovningen i Librobäck i Uppsala så är det typ hälften kvinnor hälften män som arbetar samt att alla verkar ha läggning för kommunikation. HURRA! Det är ju så trevligt där nu så min ångest är nästan botad och den där tvåan på styrleden känns ju nästan kul så jag får åka dit igen!

Jag har ju varit bilägare i cirkus nio år och jag har besiktat bil minst två gånger om året på grund av att jag bara haft gamla bilar och jag inte kan något alls om bilar. Så det är inte alltid jag åtgärdat rätt grejer och ibland går något sönder typ på väg till besiktningen som jag då fått nerslag på osv osv. Jag har alltså stor erfarenhet av besiktningen. Minst 18 tillfällen men det kan vara typ uppåt 30 också. Två gånger har jag blivit bemött på ett trevligt sätt. TVÅ. Den ena gånger var idag och den andra gången var förra året. Jag är hur som helst glad för den här utvecklingen.

Förra året var ju klart trevligt eftersom bilen gick igenom utan anmärkning. Men i år. Med ny bil som man inte har riktigt koll på även om jag älskar den. Ok skitläskigt. Och ja det blev en tvåa. Men om den som hittar felet talar om ”här, styrarmen, den är helt slut – du behöver byta den. Och här har det börjat rosta men det är ingen fara men bara så du vet. Du kan nog behöva fixa det nästa år.” Man bara tackar och det känns inte alls farligt.

Och det här är ju bra. Det eldar på med positiv energi hos mig. Jag känner att jag fick lära mig en sak och jag känner att de vill lära mig saker. I jämförelse med alla andra gångerna då det varit en neandertalar gubbe som inte sett mig i ögonen, inte sagt något till mig under hela tiden (typ trots att han slagit stora hål i min bil som håller på att rosta sönder, alltså vem behöver inte lite stöd i en sådan situation liksom? I alla fall nån jävla uppmuntran…) och när alla tester är klara bara ge mig protokollet och inte nått om hur det ens gick. Resultat av sådant bemötande är jag vill aldrig, ALDRIG, mer komma tillbaka. Det är så jävla skönt att den tiden verkar vara förbi. HURRA!!! Civilisationen har även nått Bilprovningen!

Får se hur det känns när det är dags för ombesiktning men jag tror det enda som är svårt just nu är om man ska behöva köra upp för en sån där ramp med hjulspår. De är sjukt jobbiga och borde produktutvecklas.

Kategorier: dåligt, gillas | Taggar: , , | Lämna kommentar

Årlig kontroll

Jag tror det var 2003 jag skaffade min första Volvo. En vit 745:a årsmodell -88. Den hade jag i några år. Den besiktades minst två ggr per år under tiden den var i min ägo. Aldrig godkänd första gången.

Efter 745:an började den röda pärlan troget tjäna vid min sida, en 945:a årsmodell -91 som jag fick av min far. Den här bilen fanns vid min sida sedan 10 års ålder så den luktade barndom. Tyst som en symaskin och svängde helt om på en 50-öring. Den bilen besiktades jag vet inte hur många gånger per år de första åren i min ägo. Minst fyra. Men de två senaste åren gick den rakt igenom utan anmärkning.

Imorgon är det Diamandas tur, min vita 245:a årsmodell -92. Diamanda har verkligen tagit mig med storm och har hittills varit en värdig ersättare efter min röda pärla. Jag älskar henne högt.

Ångest. Med erfarenhet av två enkla besiktningar under 9 år som bilägare. Jag räds Bilprovningen som andra är rädda för tandläkaren. Nu en natt med tandgnisslan framför mig, återkommer imorgon.

Ps. Jag blir religiös och så börjar jag tro på magi och så vidare. Jag välkomnar därför böner, hållna tummar och andra magiska krafter. Kanske någon kan sända över lyckokraft och healing (gärna sådan som motverkar underredsrost) till oss imorgon 7,40. Vi kommer befinna oss i Lindbäck om det är nödvändigt att veta för att koncentrera de magiska krafterna.

Kategorier: kärlek | Taggar: | Lämna kommentar