Ekonomiska räkmackor jag inte ätit

När jag slutade gymnasiet så började jag direkt plugga på universitet för det var ju kul. Vad jag skulle göra av studierna tänkte jag att det löser sig under tiden. Andra arbetade för de visste inte riktigt vad de ville utbilda sig till. Det här 12 år sedan. Jag pluggade och tog studielån och studiebidrag. Efter ett års pluggande kom första sommaren och då blir det ekonomisk kris för studenter. Även om en har sommarjobb så fylls inte kontot på med samma intervaller men i slutet på sommaren så kan det hända att det finns lite på kontot i a f om skickligheten och turen fanns där så att tiden ägnats åt lönearbete.  Så det var lite ekonomiskt trixande första somrarna som student. Jag tror jag lyckades överleva pga lite sparade pengar på banken sen barndomen som jag försökte fylla på igen efter sommarens inkomster. Det är alla verkligen inte förunnade med.

Sen så började fler och fler av mina arbetande vänner studera. Och hur löste de sommaren då? Jo de gick på A-kassa för det hade ju de arbetat ihop. Så de kunde vara arbetssökande sommartid. Jag vet inte hur mycket de var tvugna att söka eller så, jag vill verkligen inte förringa hur jäkla in i bängen jobbigt det kan vara att vara arbetssökande – men att vara det under sommaren med vetskapen om fortsatta studier till hösten verkar vara rätt soft tid att vara arbetssökande på. Jag tänker att de kanske inte behövde ställa klocka, inte passa tider, styra mycket över tiden själv.

Själv så tröttnar jag på att plugga och börjar sen att arbeta efter ett par år som student. Arbetar i fem år och kommer på att jag vill bli socionom. Jag söker och kommer in och hinner fantisera en mikrosekund över att prova en A-kassesommar men vips så försvinner den möjlighet. Systemförändring och fortsatta somrar med tidspassning och ansvarstagande. Jajaja.

Under mina socionomstudier fick jag också min nuvarande anställning och det går inte att få lön för heltidsarbete och ta studielån och bidrag från CSN det vet jag ju. Så jag räknar på vad jag kommer tjäna och slutar söka nytt studiemedel. Sen uppdagas det att jag räknat fel. Attans pattans lagbrott. Jag betalar tillbaka 12000 och är glad för att lånet i alla fall sjönk några extra tusenlappar. Och jag är glad för att jag har jobb och examen. Klappar mig själv på axeln som lyckats prestera både studier och arbete. Eftersom min examen är fixfärdig så är den enda kontakt jag har med CSN nu mer är när de skickar räkningar till mig.

Nu är ett ”nytt” system infört (det har funnits ett tag men man kan nog kalla det nytt ändå). Min sambo som började studera några år efter mig och som inte är klar. Han får brev från CSN när han tar poäng. För varje poäng så sjunker hans studielån. Han har nu pluggat ihop så mycket så han har nästan betalat av ett års lån på att studera. Ja det är borgarnas idé om att ge fördelar till de som redan är smarta och klarar av saker som troligtvis skulle klara sig bra ändå som ”drabbat” min kära sambo.

Ekonomiska räkmackor är inget som serveras mig det är helt klart. Jag lyckas liksom snirkla mig emellan dem och ducka precis när de serveras på något sätt.

This entry was posted in Pengar. Bookmark the permalink.

One Response to Ekonomiska räkmackor jag inte ätit

  1. Annie says:

    Vilket tråkigt sätt att hamna mellan stolarna på! Men det är ju det som är så härligt med dig. Du har din examen, ditt arbete och ditt goda humör även om det varit motlut för dig.
    Kram

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>