Det är jag och grannens blodhund

Alltså jag känner vad människorna i trappuppgången luktar när de passerar vår ytterdörr.

Jag vaknade av min andedräkts lukt i morse.

Bara två ovannämnda luktpunkter får mig att vilja ringa förlossningen och böna, be och kanske ljuga om nått för att få ut ungen.

This entry was posted in åkomma, Allmänt, verkligheten and tagged . Bookmark the permalink.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>