Den sura sällskapsdamen

Nä nu. Insert tusen svärord av grövre typ.

Jag har drabbats av amningsreumatism. Alltså jag har haft det hela tiden utan att fatta varför jag har haft ont. Jag har till och med trott att jag hittat på smärtan pga lathet. Sen fick jag nys om att det fanns ngt som hette amningsreumatism. Ringde amningsmottagningen och beskrev mina symptom och fick det bekräftat. En kan ta en ipren om en inte står ut. Eller så kan en sluta amma. Ipren har hittills ej hjälp. Hur en slutar amma blir jag inte helt klok på, min plan var att ungen slutar väl när han vill. Ungen är matglad så har vi tur kanske vi kan försöka skynda på processen lite. Som det är nu kan jag knappt lyfta ett finger (Ha. Ha.) och har istället fått agera sällskapsdam åt partner och barn, en jävligt sur och less sådan.

Alltså ok evolutionen, hur tänkte du när du gjorde så att ökade prolaktin-nivåer skulle innebära att fakking leder slutar funka normalt? Jag kan lite fatta det där med slemhinnorna men lederna, vad ville du där? Och när jag ändå är igång och frågar; FINNS DET NÅGOT MER AMNINGSRELATERAT JAG SKALL DRABBAS AV ELLER HAR JAG PROVAT ALLA AMNINGSÅKOMMOR NU?

This entry was posted in åkomma, dåligt, Primaterna, Skador. Bookmark the permalink.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>