Livet är förgängligt

Åh fy. Sen jag gick och blev morsa så har tema liv och tema död funnits närvarande – kanske varje dag fast jag vet inte så noga. Men jag tänker i alla fall väldigt mycket mer på att livet kan ta slut. Precis när som helst. Jag tycker att det är jobbigt och jag tror det beror på att jag tycker så jävla mycket om att leva och jag tycker så jävla mycket om alla i min närhet. Det blev väldigt väldigt tydligt och starkt för mig någon gång i mars.

Idag satte Fred i halsen. Liksom så det blev asjobbigt. Älskade lilla fina ungen fick panik och jag med. Det ordnade upp sig snabbt och det hela kanske varade i en eller två eller 10 sekunder. Den tjäftsmällen alltså. Den tog. När han fått upp pannkaksmoset som han haft för brått att svälja började han störtgråta och då förstod jag att han skulle överleva. Jag tog upp honom. Vi kramades. Gick bort från köket och när han fick se sig själv i spegeln skrattade han glatt som vanligt. Och jag ville bara grina. Fy fan vad rädd jag var och det finns inte ord för hur mycket jag älskar den här tokfransen till unge och hur lättad jag är över att allt gick bra.

Men att sätta sig och grina med en skitglad bebis är inte att tänka på. Då börjar ju bebisen också att grina och det är ju precis det en inte vill. Så jag höll mig tills Jonas kom hem och nu kan jag ligga här och grina i sängen en stund.

This entry was posted in Primaterna and tagged . Bookmark the permalink.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>