Det svänger baby!

Senast jag skrev här handlade det om när Fredde satte i halsen. Oj vad läskigt jag tyckte det var. Var ensam med honom på kvällen sen och allt var helt fridfullt men jag var tvungen att ringa hem Jonas för helvette vikken panik jag hade. Posttraumatisk stress jo hu jeda.

Dagen efter fick jag kämpa att inte börja grina när jag och Fredde skulle äta lunch på egen hand. Tänker att det hade varit mycket opedagogiskt av mig. Livsmedelsverket rekommenderar ju att vi ska lära våra barn det här kulturellt trevliga med att äta tillsammans. Giv akt på det. På kvällen när Fredde hade somnat och en kan passa på att ha lite så kallad egen tid (alltså åh vad jag ogillar det uttrycket, varför använder jag det ens? Aja.) så låg jag som en död fisk i sängen i sovrummet. Orkade inte med ljud och ljus. Ville bara andas.

Dag tre. Jag och Fredde ger oss ut på vår dagliga morgonpromenad och det är hur fint som helst, fridens liljor och njutning. Sen ser jag en konstig grop och sen ett konstigt bajs och genast tänker jag på vildsvin. Jag har alltså vildsvinsfobi. Någon sekund senare ser jag en stor sten med massa barr och jag var på vippen att göra något. Vad är oklart eftersom att jag aldrig hann men jag kände hur hela kroppen förberedde sig på flykt eller fight, nått sånt. När jag såg den stora stenen med barr så var min första tanke: Ett dött vildsvin!!! Under resterande promenad som gick raka vägen hem mantrade jag: Jag måste skaffa mig ett gevär, jag måste skaffa mig ett gevär! Svetten rann och när jag kom hem hade jag riktigt stora svettfläckar på mitt linne. När det sen var dags för timmen egentid på kvällen så satt jag bara och asgarvade rakt ut så tårarna rann, på gränsen till psykotiskt säkert, åt mig själv och hur jag är. Hade jag följt mina impulser så hade jag slagits med en barrig sten och skjutit en jättegammal gubbe som försiktigt rastade sin hund.

Men alltså de här känslostormarna. Planar de ut, håller i sig eller blir de värre?

 

This entry was posted in åkomma, Primaterna and tagged , , . Bookmark the permalink.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>