Tag-arkiv: preggo

Lilla hjärtat

20130314-133658.jpg I 45 minuter har vi idag lyssnat på lilla hjärtat slå. Vi fick komma in på en extrakontroll idag för klockan ett i natt vaknade jag och då var det blött i sängen minsann. Vad som hänt vet ingen för alla sov när vätan etablerade sig i sängen. Efter en radda undersökningar på in- och utsida av min kropp så ställdes följande slutsats: troligtvis den yttre fosterhinnan som brustit. Den inre tycks vara intakt. Nu tycker jag vi alla stämmer upp i peppiga hejarklacksramsor så lilla hjärtat tar sitt pick och tar sig ut – jag ställer ju gärna upp och hjälper till som den goda moder jag är.

Kategorier: verkligheten | Taggar: | 1 Kommentar

Det här med att inte fatta nått

Imorgon är det alltså prick vecka 41 enligt appar, barnmorskor och vetenskapens heliga hemul.

Sånt som fortfarande händer:
- Jag tänker att graviditeten inte är på riktigt, ett tokigt skämt som dragits lite långt.
- Chockskador när spegelbild möter öga och hjärnan försöker tolka ögats registrering whawhawhat vad var det där?!

Braiga förslag jag lagt fram till Jonas för att få igång något sorts gemensamt projekt att fördriva tiden med:
-Skaffa en till katt
-Skaffa hund
-Dra iväg på en sista minuten
Inget av förslagen har fått gehör. Istället fick jag illustrera nån labbrapport eller nått pm eller vad det nu var han höll på med. Jävligt nyktert projekt. Låt mig presentera ”Olja i vatten emulsion”20130310-183030.jpg

Kategorier: verkligheten | Taggar: | Lämna kommentar

För mycket och för lite skämmer allt

Ok något som jag trodde att jag aldrig skulle känna som jag säkert kommer att förundras över framöver men nu känns det faktiskt så här: JAG ÄR JÄVLIGT TRÖTT PÅ ATT VARA LEDIG. Ledig på gränsen till sysslolös. Ledig som i att vakna varje morgon och behöva hitta på något meningsfullt. Det började mola lite ångestmoln redan i tisdags. De tre senaste dagarna har jag haft någon sorts panik över den här ledigheten. Jag är arg på ungen för han slösar på föräldraledighetsdagar. Jag är arg på mig själv för att jag inte kan njuta av det här. Det är jävligt irriterande att vara så här instabil – jag är mycket dålig på att hantera det. Jag försöker hitta på något som ska ge lite livsglädje varje dag. Och visst är jag glad emellanåt, det är jag, men jag är också arg, förtvivlad, ledsen och panikslagen över att jag är arg, ledsen och förtvivlad.

Hur jag försöker få mening i tillvaron:
Lukta på schampo och balsam. Jag tvättar håret fast det inte behövs. En riktig hit.

Gå på loppis och fynda. En riktig hit. 20130310-175335.jpg

20130310-175404.jpg

20130310-175416.jpg

Besöka Barneqiperingsboutiqer. Kul men stört och känslan av upplevd fattigdom kan infinna sig.

Gå till affären och köpa ny frukt. Den här är en riktigt nervig aktivitet i och med att frukten på affären kan vara dålig och risken att fastna någonstans på vägen i en sammandragning mitt i en kissnödighet är mycket mycket stor. Obehagligt men kul när frukten är fin.
20130310-175758.jpg Försökte också spana efter vårtecken här i hoodsen men ja ni ser ju hur det ser ut…

Baka. Har läst att många bakar i väntans tid. Jag har inte varit sugen men en arla morgon slog jag till på scones. Scones, detta vetefettiga otyg som beter sig som fågelmat efter gräddning. Helt meningslös aktivitet.

41 veckor firar vi imorgon.

Kategorier: dåligt, verkligheten | Taggar: | Lämna kommentar

Apropå det här med att äta

20130305-112556.jpg Igår gjorde vi slag i saken och köpte tartex. Tur var det för idag behövde jag verkligen tartexmackor med varm choklad. Det är ju lite synd om mig och då är det fint med kost av detta slag. Ja det är synd om mig för jag sovit dåligt och drömt att jag stoppat häftapparater i munnen. Nog för att jag är van med urflippade drömmar men den här tog priset.

Men tartexmackor med saltgurka kan ju bota vilken svårighet som helst. Tartex är alltså en vegetarisk pasta. I år har jag varit vegetarian av lakto-ovotyp i 22 år. Mycket praktisk kosthållning under en graviditet eftersom att man i princip inte behöver tänka alls på att förändra sin kosthållning – ok det är några ostar man inte ska äta och inget krossat linfrö annars mumsar man på som vanligt.

De som tror att en kosthållning likt min innebär att man måste hålla på och hålla reda på vad det är man stoppar i sig – oftast köttkonsumenter (alla sorter inräknade) – haha säger jag. Nu tänker jag publicera värsta skrällen: att ha animalier som proteinkälla innebär inte att kosten blir fullvärdig. Och att tex fisk skulle vara nyttigt, ja det kanske var det för 100 år sen men idag? Jag tycker det är extremt vågat att ha animalier som proteinkälla, eller jag tycker ju att det är riktigt dumt faktiskt. Alltså jag tänker inte praktisera Messias just nu på den här fronten men jag kan villigt erkänna att jag är trött på goda råd om att äta vitamintillskott pga mitt kostval (alltså det är sant att sånt sker än idag).

Jag har fantiserat om vilka matcravings jag skulle få som gravid och hittills skulle jag väl säga att jag inte haft någon förutom att jag inte vill äta så starkt och att smakerna ska vara rena; tomaten ska smaka tomat och inget annat liksom. Men jag har fantiserat om hur jag skulle sitta och äta blodiga biffar och köttklubbor och revbensspjäll om nätterna. Men icke. Jag har ätit sjukt mycket bananer men bara pga att det är praktiskt. Jag är så jävla trött på bananer!

Men i natt så hände det något som ja var i alla fall lite åt min köttfantasi. När jag låg där vaken så blev jag så sjukt sugen på att slicka på knaperstekt bacon. Jag vet inte om jag någonsin ätit bacon så vart det suget kom ifrån fattar jag inte. Jävla konstig natt.

Lyckades sova en lur efter lunch. Och sen fixade Jonas fem gigantiska bullar som vi frossade i oss liggandes i sängen.20130305-180244.jpg

20130305-180320.jpg Hur mysigt var inte det? Hur mysigt som helst kan jag säga!

Kategorier: dåligt, gillas, Konsumtion, Mat | Taggar: , , , , , , | Lämna kommentar

Överlevnadskittet

20130305-061848.jpg
För att överleva som gravid behövs följande: vatten, tabletter mot sura uppstötningar, banan mot plötslig hunger, nässpray mot konstant nästäppa samt servetter ifall nästäppan släpper. Det här är ett kit som måste vara komplett dygnets alla timmar för att garantera överlevnad och trevnad. Det ligger en järntablett där mitt i allt som den uppmärksamme kanske uppmärksammat – den är mest till för långsiktig överlevnad som gravid.

Jag har väl aldrig stoppat i mig så mycket läkemedel som under den här perioden i livet. Försäljningen av nässpray och tuggtabletter mot sura uppstötningar har ökat så pass att landets BNP skjutit i höjden likväl som dessa läkemedelsproducenters aktier. Jag är alla apotekares våra dröm, att få med mig i just sin kundklubb betyder lycka och välgång – i alla fall en mycket bra start på 2013. Det kan ju vara så att de här symptomen är borta vilken dag som helst nu. Men en postgraviditet behöver icke vara läkemedelsfri så beskedet om att min graviditet snart är över behöver inte innebära börsras eller ekonomisk kris för landet!

Och jag liksom men huuuuur gjorde de på stenåldern? Då fanns inte de hääär produkterna! Satt de och tugga på någon videkvist för att lindra det värsta? Äh men allvarligt. Symptomen har varit så påtagliga så för min egen skull och övrig civilisation har läkemedelskonsumtionen varit nödvändig för att tex undvika att frukosten plötsligt ligger utspridd över vinterklädd bål pga en hostattack orsakad av igensvullna slemhinnor i kombination med halskittlande slem. Och med plötsligt så menar jag plötsligt. Och hur kul för precis alla är det? Om natten gör jag gärna allt för att undvika liknande scenarion för det är nog stökigt som det är om nätterna. Vi har provat att krydda sängkammarlivet med att byta sängkläder mitt i natten pga ofrivilliga uppstötningar ett par gånger och ja men roligare har vi haft. Dessutom så innebär händelser av dessa slag alltid någon form av vild panik från min sida som liksom sätter lite extra krydda på det hele. Nej då gör jag hellre som Cecilia Bruse säger: ta en tablett!

Kategorier: Fysiskt arbete, Mat, vätska, verkligheten | Taggar: | Lämna kommentar

Packad och klar

Innan födelsedagskalaset idag var vi hos mamma och Ubbe. De bjöd på rårakor, ny favoriträtt helt klart. Vi fick låna en väska som var väldigt lämplig som förlossningsväska. Nu är den packad och det var väl på tiden med tanke på att beräknad födsel är imorgon. Nu kan det ju dröja två veckor till men det hela hade likväl kunnat startat för två veckor sen. Jag har väl mest tänkt att huvudsaken vi kommer ihåg att ta med mig så löser sig väl resten men nu har vi en liten packning med några plagg och tandborstar för tänderna kommer man tydligen vilja borsta? Nu står väskan i hallen med en liten komihåglapp för det som vi inte kan packa i förväg: 20130303-203231.jpg

Kategorier: verkligheten | Taggar: | Lämna kommentar

Vikten och våren

Nu är det mars. Hurra. Nu är tid att kläcka ongar. Jag är av någon anledning gla att han höll sig inne februari ut. Han kan komma med våren liksom. Igår fick jag lära mig att när våren kommit kan det inte bli vinter igen! Hur bra? Jättebra! Kom nu våren!

Nu väger jag 96 kg. 22 kg tyngre än för 40 veckor sedan – yay! Så här stor är jag nu:
20130301-133200.jpg
För fem veckor sedan såg jag ut så här:
20130301-134931.jpg
Och nu är jag konstant hungrig! Det är ju förbluffande hur mycket energi som går åt utan att använda knappt en enda muskel. Men den fysiska aktiviteten är på högvarv och jag ligger på soffan och är så där flamsigt trött.

Kategorier: Mat, verkligheten | Taggar: , | Lämna kommentar